Hur står det till [med dig? Hur mår du] själf?
Den värste bof, som går i två [skor + ett] par skor.
Det är så godt +] bäst att gå nu.

Man får ta skeden [i vackra hand + Man får ta seden] dit man kommer.

Denna anstalt är att räkna bland våra främsta institut + Denna anst. är] ett af våra främsta institut.

Salongen var till mer än allra sista plats fullsatt.
Jag har fått [veta + Det har blifvit] mig bekant.
Man kan inte nog förse sig på det.

Det var en annan [sak + Det var skillnad.

Hur kommer det sig + Hur kommer det] till, att? Välkommen med öppna armar. [Jag skall taga mot dig med öppna armar]. (§ 196).

Det har inte ägt [rum + Det har inte varit] fallet.

Jag står icke på inledarens [ståndpunkt + Jag delar ej inledarens] uppfattning.

Akademien har spelat en sådan [roll + Akademien har intagit en sådan] ställning.

Hålla fanan [högt + Vara] fri från humbug.

Begå [en pietetslös handling + Göra sig skyldig till ett pietetslöst handlingssätt.

Det upptäcktes, hvad andas [barn han var + hvad för en] gynnare han var.

Han är rik, het er det + säg]s det.

Missförstå mig [ej + Förstå mig rätt.

Den storm, som [sammandrog sig öfver hans hufvud-|De fiender, den komplott, som] sammangaddade sig under hans eget tak.

Detta kommer att framkalla en spänd fot mellan dem. [framkalla ett spändt förhållande ställa dem på spänd fot.] Hvad (tid Hur] dags går tåget?

Han fann föranledning. [sig föranlåten + fick anledning].
Bland [dessa +]en af dessa är Sandels.

Det tog [+gick] åt en hel dag.

Hvar är det + Hvem är det] hos?

Jag får nu tillskrifva + Jag tar mig nu friheten tillskrifva dig.

På [en gång + med] ens.

Det kan knappt ingen tro. (§ 192).

Det har aldrig ingen [aldringen] sagt.

.

Östg. Correspondenten, / 1906, 4, 4: Som undertecknad hör till dessa olyckliga . . . så föranleddes det mig att nedlägga en liten protest [föranleddes jag + föranledde det mig]. Östg. Bladet, 24/10 1905, 3, 1: det tyckes ut, som de ingenting brydde sig om. [ser ut].

Östg. Corresp., 20% 1905, 3, 1: det vackra Sanna, som tedde sig.. inbjudande ut.

Sv. Dagbl., 1/ 1906, 5, 4: denna slags religionsundervisning (perhaps also influenced by denna sorts).

Skånska Dgbl., 1% 1905, 3, 3: Kaptenen befinner sig i dag fullständigt kry. [befinner sig väl + är kry].

24

Sv. Dagbl., 19% 1905, 3, 4: Men i det stora hela taget skall ingen opartisk iakttagare kunna förneka. [på det hela taget. Sv. Dagbl., 2/3 1905, 1: Brittiska regeringen uppbjöd hvarje ansträngning att förekomma krig. [uppbjöd hela sin förmåga + gjorde hvarje ansträngning].

Strix, 23% 1906: Var god tag fram Dagens Nyheter.. så får jag leta efter själf. [leta + se efter].

Östg. Corresp., 1/7 1905, 2, 6: Intet af de villkor, som innehållas i utskottets motivering, säger tidningen, synes vara oresonliga... eller egnade att framkalla rättmätig harm. (§ 182.)

BERGMAN, Läsebok för skola och hem I, 261; utan synnerligen stark eller alls ingen lukt. [utan någon + med ingen). (§ 192.)

Handtv.- o. Landtmannabl. 1905, number dem, som nu vända sig till . . anstalten . uppmärksamma.

15, 1, 4: Alla

blifva gjorda

Sv. Dagbl., 15/s 1906, 9: hos mången af våra yngre generation . . . . torde hjärtat komma att klappa.

St. Dagbl., 22/8 1906, 6: »Må Gud bevara oss från dylika samhällsreformatorer!» [befria från].

Strix, 19/11 1903, 6, 1: Jag räknar mig till Strixs bästa vän. (till . . vänner + som . . vän].

Östg. Corresp., 10% 1905, 3, 3: Genom denna revolutionära åtgärd har stortinget ej blott utan konungens medverkan än äfven utan all hänsyn till Sverige egenmäktigt fattat beslut. jej blott utan äfven + ej mindre än äfven].

Sv. Dagbl., 29% 1905, 5, 2 (Levertin): bordet, på hvilket böckerna staplat upp sig i allt 1) växande högar. (allt större alltjämt växande].

Strix, / 1905: Skräddaren invänder, att di som ä döa ha väl vatt sjukare än du. [du is the tailor's interlocutor]. ($ 180).

Östg. Corresp., 20% 1905, 3, 4: di säjer, att hvar har du lämnat kragen din.. (§ 180).

23

Sv. Dgbl., 2/9 1906, 6: Släkten Levertin tros härstamma från den holländska staden Leeuwarden . . .; den skall därefter ha varit bosatta i Altona.

See R. G:son Berg's collections of attractions etc.

Double comparatives and superlatives occur of course, even in such a form as e. g. primaste, förstklassigaste, annorlundare etc.

§ 176. As to Danish examples, such as: Jeg har set det saa Masser af Gange; tage Farvel med en; jeg har sjælden set Mage til mere mærkeligt Skib end det; han hører till ett af de ivrigeste Medlemmer etc., see VILH. ANDERSEN and SAL

MONSEN.

§ 177. As to English, some of the Antibarbari, mentioned above, give lists of different types of faulty sentences, some of which I look upon as blendings, and shall treat as

1) It is hardly probable that L. used the word allt in the obsolete sense of allljämt (See Sv. Ak. Ordb.; allt, 3).

such hereafter. The works mentioned in § 58 sequ. contain quotations, illustrating some of the blendings discussed in this work.

Of this kind are the following (in MASON):
Let you and I take a walk;

Neither John nor Henry were at church;
Each guest rise;

Let each esteem others better than themselves;

He was one of the wisest men that has lived;
Having finished the chapter, the volume was shut;
Those kind of things;

The greatest error of all the rest;
Whom do you think called?;
Who can this letter be from?;
Somebody told me, I forget whom;
Whom do men say that he is?;
Who do men declare him to be?;
A nation they;

It was his duty to have done it:

I would like to see him;

A line of 6 inches long;

I was going to have written;

He raved like one out of their mind;

Hoping to hear from you, believe me yours truly.

I shall now try to group such and other similar cases according to their origin, and afterwards classify most of these irregularities from grammatical points of view.

§ 178. Finite + Infinite Construction 1).

a) An infinitive construction as an equivalent to a thatclause was common in O. E. In M. E and the Elizabethan time the use of the infinitive was very free.

As the conjunction that before a clause, as well as the preposition to before the infinitive, was often omitted, it is sometimes impossible to see which construction is meant.

1) FRANZ § 498. MÄTZNER III, 1 sequ., 63. F. SCHMIDT § 110 sequ., 129, 130. KELLNER § 401 sequ. EINENKEL, Str. 248 sequ., 253 etc. JESPERSEN, Progr. § 155. KELLNER, E. St. 20.

That blendings of the two constructions should occur, is quite natural.

Now and then we meet with phrases which show a transition from one to the other, and which may be considered as steps towards the blending.

Such are e. g. some passages quoted trom PECOCK by F. SCHMIDT § 130: It is . . . profitable that religiose persoones ... haue freendis .; namelich to haue lordis etc. To what cuer thing men preien. . that it saue hem, or to do hem what thei knowen weel no persoon may do to hem saue God, the same thing thei taken for her God. men .. preien ... that he schulde saue hem and kepe hem . . and forto do what mannis power sufficith not forto do to hem. Other examples:

MALORY, Morte D'Arthur (Martin), 81: for it ought not to be done away, but by the hands of a maid, and that she be a king's daughter.

SHAKSPERE, AS, V, 4, 22: Keep your word, Phebe, that you'll marry me, or else, refusing me, to wed this shepherd. (ABBOTT S416).

SIDNEY: Suffer not her to laugh, and both we suffer paine. (Se SPIES § 117.)

b) Blendings are:

PECOCK: thilk proces rather confermeth ymagis to mowe lawfulli be, than that thei alle to be is unleeful. this what is now seid and proued, (that the seid endewing to be oonli an occasioun of yuel, and not to be cause of yuel) is ynou3 etc. (F. SCHMIDT § 130.)

MALORY, Morte D'Arthur (Martin) 178, 36: I trust . . that after my death to have a sight of the blessed face.

MALORY, Morte D'Arthur (Martin) 11, 7: But this is my counsel... that we let purvey ten knights . . . and they to keep this sword.

A final clause and inf. occur side by side in

MALORY, Morte D'Arthur (Martin) 77: a leech [was] found that he might live and to be whole.